fredag 9 oktober 2009

II

ni säger jag är äcklig jag är svag dum ful stum ingenting blir rätt men vad blir då fel det är väl inte sant att ingen kan vara hel för jag vet och jag har sett att det aldrig är så lätt som man tror att det är när man ser och man lär för varje dag är ju ett jävla äventyr när man är dum och lever likt en karikatyr av någon du en gång kände men glömde bort när livet skriker är vägen kort

jag tog upp ett kort du log och du ville bara en enda sak jag ville två men du stannade min tid du slog sönder min klocka jag hade inga armar när vi träffades först men när du lämnade mig så hade jag två och allting blir två med dig ett blir två tre också jag vet inte vem du är och du vet inte vad jag är för ingen ville säga när jag frågade den där dagen det där huset du vet nog vart jag vet inte om det spelar någon roll för det som en gång var kan ju aldrig bli vårt

ni säger att jag är den svaga länken den lösa golvbrädan allting med mig är bräckligt och hela jag är halva du men ingenting låter så mycket som ni när ni låter mig se för ni gör ju det hela tiden ser jag tiden rinna ut ur era munnar in i mina ögon ut och bort och ingen vet vad som händer sen men ingen annan vet som jag vet att det som inte spelar någon roll är här och han är här nu framför mig men över dig och jag vill bara slå honom men jag slåss inte för sån är jag nej jag skulle gjort det men idag är inte min dag ingen dag är min dag för min dag är din dag

kanske borde jag sluta skriva sluta tänka sluta säga någonting när jag vet att det bara blir ånger bland orden jag skrev och jag skrev egentligen ingenting för ångesten och ånghästen skrev och jag bara såg och jag log och jag stannade inte kvar för sån är jag ja sån är jag och inte du men jag kan erkänna att du är lika fin när jag blundar som när jag ser och du är lika lite min som jag är guds och det är lite för jag vet att gud han skapade inte mig det gjorde nog ingen egentligen

och jag gjorde vad som helst för dig så jag sprang genom skogen upp på den där kullen och jag såg den där björnen men den försvann men inte alkoholen så jag föll och jag rullade ner igen ner på marken där låg jag ju men gud var inte där och inte jesus heller nej jag lovar att det var bara jag och kanske djuren vad vet jag för jag sov och jag drömde att jag glömt vad jag glömde men det var ju etanol och inte du eller var det verkligen så nu när jag tänker på det så kan det varit båda två ändå

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar